Jag var nära på att gråta idag för att jag trodde dom skulle sälja och riva mormors hus. Sen tänkte jag på döden och hade ännu större vilja att gråta. Men sa jag till mig själv:
Jag gråter för mycket. Jag ska inte gråta mer nu. Att gråta är INTE svagt, men jag är trött på det.

Häromdagen slog det mig att jag helt och hållet ska skita i vad andra tycker om mig. Mina kläder, hur jag ser ut, mina vänner. Från och med nu är det BARA jag som bestämmer över mig. Det är bara jag själv som sätter gränser för mig själv.

P.s. Jag fick inte jobbet. Men jag var bland dom 18 sista. Som om det vore en tröst. . .